that crooked smile he knew i coulden't resist.

inatt vill jag bara dra täcket över huvudet och läsa om new moon.
läsa tills det bli morgon, dag, kväll och natt igen.


1

2

3 

"Not that it matters. If you stay, I don't need heaven."

nyc

 

',l&jie"@ple3we/e&(I#="

Writing isn't like math; in math, two plus two always equals four no matter what your mood is like. With writing, the way you feel changes everything.

 

to let you know i’m writing you again.

idag är en sådan dag då allt är grått och man fryser så hemskt. en sådan dag då allting tar en halvtimme extra att göra eftersom man måste sätta sig på sängkanten emellanåt och bara stirra ett tag för att man är så matt. en sådan dag då man tänker på alldeles för stora frågor och frågar andra om hjälp när man egentligen vet att det bara är man själv som har svaren. en sådan dag då man stirrar på en tyst telefon och tänker men ring då för i helvete. en sådan dag. då man skulle behöva ett ansikte i sängen när man vaknade, några ögon att se in i som berättade hur unik man var, speciell. inte grå.
 

I SWORE I'D NEVER FALL AGAIN.

just nu känns det bara som att jag går och väntar på att dagarna ska ta slut. jag vill ha korta dagar, långa nätter. nätter som man bara kan ligga i sängen och skriva inlägg efter inlägg, i hjärnan. då man kan kura ihop sig och tänka på en bra bok, eller ännu bättre - läsa en. nätter som man kanske sover igenom eller pratar i telefon i flera timmar. spendera med ett par armar runt sig.

halo
 

00:51

hej ni.
jag vill bara på ett flyktigt sätt försöka förklara inlägget här under innan jag kurar ner under täcket.

jag har alltid älskat kent. alltid det vill säga ända sen min syster intruducerade dem till mig när jag gick i 7an. det blev som min drog och jag kände mig så himla poppig och älskad när jag lyssnade på dem varvat med håkan hellström. jag har alltid varit bra med att få ner mina känslor i mina dagböcker men när jag i början lyssnade på kent började jag skriva ner olika låttexter istället för mina ord. de blev mitt språk. jag pratade det så kallade kent språket. på sommarlovet mellan åttan och nian gick jag och jesper på min första kent konsert. helt jävla underbar var den och jag svävade på moln hela sommaren kommer jag ihåg. jag kan fortfarande känna lukten från tältet och ilningarna i kroppen från värmen från hans hand. sen har jag alltid fortsatt älska kent, mer eller mindre. de har inte blivit mycket nu på sista tiden med för några veckor sen satte jag på några gamla låtar och så kom we need to eat upp. bara en sak kopplade med denna låt och det var twilight.

She says: Without you I'll be dead 

lost again at 3 am

Och när det känns som att man bara behöver en enda person när man befinner sig mitt bland tusen i tunnelbanan.

 

i wont hold you back.

mm
 


En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://hellowsunshine.devote.se